fakeangel

Hatar när ja får den här känslan när man känner sig riktigt värdelös som det inte finns nått i världen man är bra på förutom att vara i vägen och förstöra.
Känslan överväldigar mej ofta speciellt när jag är ensam jag hatar att va ensam speciellt på natten.
Är rädd för så mycket igen är rädd så sjukt rädd för att förlora min pojke.
Är rädd för mörkret igen trodde jag hade fått bort det kunde sova utan lampan tänd men inte nu längre.
Jag hatar när jag reagerar på när folk skämtar med varandra om saker och säger ord som jag hatar att höra. Kommer jag nånsin sluta reagera och själv kunna skämta om det?
Det är frågan som ofta snurrar i mitt huvud.
Kommer jag nånsin få må bra igen finns alltid i mitt bakhuvud.
Jag hatar att jag inte ens kan skriva ordentligt här för jag vet inte vilka som läser och jag vill inte såra någon jag funderar på om jag ens vågar publicera det här men det märker vi.
Det är så skönt att bara få skriva av sej att bara sluta tänka för nån minut är glad att jag har hittat ett annat sätt en det jag förr gjorde även om jag ibland faller tillbaka.
Och faller tillbaka i gamla tankesätt gör jag ofta men jag tänker på er som bryr sej om mej och försöker låta bli men det är svårt för det handlar om vanor och vanor är så sjukt svåra att bryta vissa vanor går sju år tillbaka. Jag vågar inte skriva ordentligt här för jag är så rädd för vad folk kommer tycka om mej rädd för vad som kan hända rädd för att bli lämnad och övergiven som så många gånger förr.
Jag tvekar verkligen på om nån ens orkar läsa mitt svammel men om ni gör så för ni gärna kommentera om så bara ett hjärta eller vad som för då vet jag att det faktist finns folk som bryr sej tillräckligt för att orka läsa mina knäppa ord.
Vill så gärna berätta allting egentligen men jag vill inte att någon ska bli ledsen eller orolig för mej det är också en vana att hålla allt inne att ingen ska få se ingen ska få veta även om jag ibland failar och då får jag såna skuldkänslor och skuldkänslorna leder mej tillbaka till gamla vanor. Nu känner jag att det blir väldigt långt här så ska väl gå och försöka sova i nåra timmar så jag kanske kan ta mej till skolan mamma kommer döda mej nåra papprena om närvaro kommer och det får jag och skuldkänslor över att när jag äntligen kom in så kan jag inte ens klara av att gå dit.


Aja puss och go natt <3